Klockan hade slagit två och solen värmde obarmärtigt upp de förbipasserande
på Strandvägen till ett oangenämt tillstånd av upplösning, som
voro de is i en åt solen utelämnad förfriskning. Inne i den mot gården
belägna matsalen på Strandvägen 31 var det fortfarande svalt. Vid salsbordet
upphörde Isabelle von Wendens hjärta att slå och i den tystnad som uppstod
var det endast en droppande kran i serveringsrummet samt ekot av hastigt
avlägsnande steg som kunde förnimmas.
I porten på Strandvägen 31 finner Ben en liten mässingsskylt med texten von
Wendens dansinstitut. Skylten hänvisar till våning 3 trappor i den magnifika
fastigheten, vars trapphus är försett med tjocka mattor som effektivt dämpar
Bens alla fotsteg när han tar trapporna upp.
Våningsplanets enda dörr är magnifik och försedd med fyllningar i råglas.
När Ben trycker ner handtaget glider den upp ljudlöst med en pondus
och en finess som förmedlar att detta är ett bättre hem. Hallen är mörk,
men från salongen tränger solens heta strålar in och blandar sig med
ett dämpat ljus från dörröppningen mot matsalen.
|
