R�vj�garn

Gammal R�vj�gare, ny URL och RSS

2009/08/30 23:13:49

Nyheter! Premi�r! Sk�l! Jag har bytt adress och jag har flyttat sajten till en Wordpressplattform och passade d� p� att ta mig url:en www.ravjagarn.se som jag tycker �r trevligare. Orsaken till bytet �r att jag ville ha ett bra RSS-fl�de, en b�ttre s�kfunktion och en m�jlighet att anv�nda mig av alla de finesser som finns, och som kommer att utvecklas, f�r denna plattform. Bytet gick relativt sm�rtfritt. Ungef�r 1300 texter har importerats (med automatik). Tyv�rr f�rsvann alla kommentarer och you-tubeklipp (de klipp som visats direkt i inl�gget, inte de l�nkar till YouTubeklipp som finns h�r och d�r) och det f�r ni ha �verseende med. I �vrigt har inte mycket h�nt. Jag har dock bytt sidhuvudet till en bild fr�n en filminspelning med Lars Hansson. Victor Sj�str�m och Julius Jaenzon ses till v�nster i bilden. Jag har ocks� ordnat en kategori f�r svartvita bilder. Den �r f�r tillf�llet tom. F�rhoppningsvis blir det �ndring p� det, om nu inte den film jag best�llt, kommit bort p� posten. Den �r f�rsenad och jag �r ot�lig! F�r er som anv�nder er av RSS-fl�det �r det viktigt att ers�tta det gamla med det nya, f�r er som l�nkar hit �r det bra om ni byter thatfoxhuntingman.com till ravjagarn.se. Precis som i f�rra inl�gget l�ter jag en l�tt orelaterad bild illustrera: en sm�packad Marlene Dietrich i bil tillsammans med Noel Coward.

Jag g�r hemskt g�rna i bildelsaff�rer

2009/08/29 23:15:59

D� och d� k�per jag bildelar. Endera dan �r det n�gra t�ndstift som skall inhandlas, en annan dag �r det en grenr�rspackning, lite sm�rjfett och ett luftfilter. Ibland handlar jag varor av en man per telefon, han sitter i Dalarna och �r mycket sympatisk. Kunnig, hj�lpsam och f�rs�ker aldrig f� en att k�nna sig dum och oerfaren. Motsatsen �r vanligare �n man tror. Han hj�lpte mig, per telefon, en g�ng n�r jag lyft ur motorn och monterat is�r framvagnen och var lite os�ker p� hur f� ihop allt igen. Andra dagar g�r jag till en liten firma p� Markvardsgatan. De har det mesta. Bakom disken st�r tv� gubbar. De st�r d�r hela dagen och gnabbas, f�rutom n�r de har kunder och det har de f�r det mesta. Lokalen �r fylld av prylar. N�gra backar inneh�ller instruktionsb�cker fr�n f�rritin. Jag bl�ddrar bland dem, ser taunusar och vauxhalls medan jag lyssnar p� de dialoger som parallellt p�g�r; b�da st�r n�mligen upptagna i telefon och jag h�r bara deras r�ster. Inte kundernas. Med en duns sl�r de igen en katalog och griper en ny f�r att hitta numret p� den reservdel som efterfr�gas. Jag gillar dessa milj�er och skulle nog aldrig tr�ttna om jag fick praktisera i en bilverkstad. Inte i en modern verkstad, naturligtvis. Men i en gammaldags. En verkstad d�r man tar is�r, begrundar, reparerar och skruvar samman. Inte bara byter ut. En erfaren mekaniker anv�nder ofta bara �ronen f�r att st�lla diagnos. Fel ger dissonans, s� enkelt �r det. Ungef�r som ett ost�mt piano. Bilden ovan tog jag med mobilkameran. Mor och moster i frams�tet. Jag sitter bak. En kall och bl�sig sommardag i glesbygden.

En utm�rkt bild p� systrarna Mitford

2009/08/28 23:38:12

N�st l�ngst till v�nster, st�r Nancy Mitford, f�rfattarinnan som skrev om Solkungens Versailles samt den mycket popul�ra romanen F�rf�ljd av k�rlek (vilken fantastisk titel - det l�ter p� s�tt och vis r�tt lockande, p� engelska heter den The pursuit of love). Uppf�ljaren b�r det trivsamma namnet Love in a cold climate (och det �r en verkligt roande roman). F�r r�tt m�nga �r sedan l�ste jag Cecilia Hagens habilt (�verdrift, tyv�rr) skrivna bok om syskonskaran Mitford. Fem systrar, varav �tminstone tre var riktigt originella. Sk�nheten i mitten �r Diana som 1934 l�mnade man och barn f�r att �r 1936 gifta sig med sin �lskare sedan m�nga �r, Oswald Mosley, ledare f�r det engelska fascistpartiet. Vigseln gick av stapeln i Tyskland, l�mpligt nog hemma hos Goebbels i s�llskap med Hitler. N�st l�ngst till h�ger st�r Unity. Hon hade Hitler till idol och v�n. Andra v�rldskrigets utbrott blev f�r mycket f�r henne; att de tv� l�nder hon �lskade mest skall ligga i krig med varandra orkar hon inte med; hon g�r till en park och skjuter sig. Hon d�r inte, men blir allvarligt skadad och avlider 1948. Saknas p� bilden g�r lillasyster Deborah. Hon l�r fortfarande vara i livet och har en g�rdsbutik inne i London d�r man kan k�pa produkter fr�n hennes g�rd, som inte �r n�got sm�rre torp utan Chatsworth House. Mitfords kan man skriva spaltkilometer om. Har man inte l�st n�got om systrarna, tycker jag att man skall g�ra det och hemskt g�rna en en annan bok �n Hagens. Kanske kan Bright Young People The Rise and Fall of a Generation 1918-1940 vara ett gott val, den boken har jag iallfall best�llt. Huruvida Mitfords finns med d�r, skall jag be att f� �terkomma till.

Jag vandrar l�ngs en sommarv�gren

2009/08/27 23:43:32

I morse tog jag p� mig den svarta Pontiacjackan, ty det bl�ste kallt och var h�st i luften. Jag sl�ngde min r�da sammetshalsduk runt halsen. P� eftermiddagen fann jag till min f�rv�ning att sommaren var �ter. Jag tog sandalerna n�r jag gick till Ica sent p� kv�llen. N�r jag stack ner handen i den h�gra fickan fann jag en gammal kassett, en musikkassett. Inte vilken kassett som helst, utan Lasse Stefanz De sista ljuva �ren. En outh�rdligare svensktoppsmelodi kan man knappast t�nka sig. Den �r s�kert 20 �r gammal och den �r inte i min smak. Den var heller inte min. I somras promenerade jag l�ngs med v�grenen mellan tant Emy och mitt barndomshem (detta var, som ni s�kert f�rst�r, under norrlandsferierna). Jag hade tappat locket till ett av hjullagrens fettkapslar och strosade i den ljusa kv�llen fram och �ter. Ibland passerade en bil. Passagerarna stirrade. I glesbygden promenerar man icke. R�tt vad det var fann jag kassetten. Illa medfaren och en del av bandet utanf�r. Tapen hade helt enkelt trasslat in sig i bandspelaren och bilf�raren drabbats av vredesmod och sl�ngt ut kassetten. Fatalt, det kan t�nkas. Kanske var en k�rleksaff�r p� v�g att segla upp i den ombonade bilkup�n, men luftslottet st�rtade brutalt samman n�r den ilskna bilf�raren skrek F�RBANNAT, vevade ner rutan och sl�ngde ut kassetten. Vad vet jag. Jag hittade �ven ett par �lburkar d�r i dikesrenen. M�h�nda de h�rde samman.

N�r Elsa Nybloms hj�rta var ungt

2009/08/26 23:49:13

Det b�sta med denna volym �r dess titel, ty den �r verkligen helt underbar. Ett ungt hj�rta, som �nnu bultar mjukt och varmt, oansatt av sorger och besvikelser, det �r n�got vackert det. Detta sagt utan att f�r den skulle f�rringa bokens inneh�ll. Del tv� i Elsa Nybloms memoarsvit har en mycket tilltalande titel. De sorgl�sa barndoms�ren �r f�rbi och st�mningen i boken pr�glas mer av ett visst vemod. Mormodern avlider, Elsa blir k�r och Bahian skall utrymmas f�r att sedan genomg� en total ombyggnad. Salomjenske, en av grannarna i huset p� Grevturegatan, Bahian, �r i denna volym st�ndigt n�rvarande. Salomjenske �r en mycket klok och ovanlig man. Han har en mycket modern syn p� kvinnan, ja f�rbannat radikal nog �r en mer adekvat ben�mning. Att fruar skall ha samma r�ttigheter som m�n, �r f�r honom helt naturligt, vilket till och med v�cker visst missn�je �ven hos husets kvinnliga inv�nare. En uppslagen f�rlovning i slutet av boken resulterar i en resa f�r att tr�sta det ansatta hj�rtat. Resan g�r till S�ter i Dalarna. D�r tr�ffar Elsa en ung och bildsk�n dalmas. Det �r sommar och naturen �r fylld av sk�nhet. Hon f�rst�r nu vad k�rlek �r, vad den kan vara.

Eugene, Posse och att v�ga st� upp

2009/08/25 23:24:18

Bilden h�r intill �r fin. Fr�n h�ger till v�nster ses Karl Gerhard, Prins Eugen, Amelie Posse och Isaac Gr�newald, samtliga i s�llskapet var personer som rakryggat stod f�r sina �sikter, inte minst under 30-talet n�r tyskv�nligheten bredde ut sig, framf�rallt i den �vre societeten. I dagens SvD tecknades ett utm�rkt portr�tt av prins Eugen. Det mesta jag vet om honom har jag l�st i Amelie Posses bok �tskilligt kan nu s�gas (en volym d�r hon skriver om Tisdagsklubbens verksamhet, en verksamhet som var en slags antinazistisk motst�ndsr�relse). L�s texten om prinsen h�r. Vad jag kan f�rst�, var han en s�llsynt och bra person. Ig�r satt jag p� KB och l�ste ur n�gra b�cker om Barbro Alving som inte ing�r i mitt bibliotek. Hon var ocks� en r�ttskaffens m�nniska som stod f�r vad hon tyckte. S�kerligen tog hon fel ibland, men hon hade iallfall ideal och h�ll fast vid dem. Hon engagerade sig t.ex. i AMSA (auktionsgruppen mot svensk atombomb) och sade sedan upp sig fr�n DN n�r tidningens chefredakt�r, Tingsten, offentligt f�rordade atombomb. Bra gjort! Jag har sj�lv hamnat i n�got av ett dilemma. P� min arbetsplats har en person f�tt en position som han ej �r l�mplig f�r, dessutom genom metoder som, �tminstone f�r mig, �r helt diskutabla. Hela min kropp protesterar mot detta, det f�r helt enkelt inte ske. Men det �r sv�rt; vad kan man g�ra, vad f�r man s�ga och vem �r jag att d�ma? Jag gjorde iallfall det enda jag kunde g�ra, och det var att meddela min �sikt. Sakligt, men i viss affekt. Och med underskrift. F�r mig var det den r�tta v�gen. Ur m�nga andra synvinklar var det kanske inte s� klokt. Men jag kan st� f�r det och beh�ver inte sk�mmas inombords (men inom mig mal en tanke: det jag gjorde, gjorde jag det av egoistiska sk�l, f�r att visa att jag v�gar? nej, jag inser att t�nker jag s�, �r det bara f�r att jag h�rd och elak mot mig sj�lv; alltf�r ofta letar jag fel hos mig sj�lv - n�got som jag b�r sluta upp med). Hursomhelst, lite ot�ckt �r det allt, d� det �r ett visst ansvar man tar p� sig n�r man sjunger ut (och fr�n den f�rsta oktober �r det nog jag som �r villig till allt, 8 timmar dagligen). Aprop� Amelie Posse, tecknade hon en g�ng ett portr�tt av Colette. L�s om det h�r (och se det fina fotografiet!).

Jag poserar med en stor kopparboll

2009/08/24 23:26:10

Detta m� vara det knasigaste som h�r publicerats. Jag tycker mycket om att bada i mitt badkar. Jag g�r det ofta. En dag n�r jag klev upp ur badet slog det mig hur fin den d�r rislampan �r som h�nger i hallen och som jag sprejat med kopparf�rg. Jag t�nkte p� restaurang Babylon som en g�ng p� 20-talet legat p� toppen i norra Kungstornet och d�r en fest en g�ng g�tt av stapeln, en fest d�r man, enligt s�gnen, m�lat sina kroppar i guld och koppar. Vad mer d�r skedde �r oklart. Jag hade alls ingen lust att m�la min kropp med kopparsprej, ist�llet riggade jag kameran och st�llde mig med rislampan i ett f�rs�k att se ut som de d�r lamporna fr�n 20-30-talen d�r unga nymfer h�ller konjaksf�rgade ljusglober upp mot skyn. Jag tycker att resultatet inte blev s� illa. Om inte annat v�cker bilden muntrationer i den v�sterbottniska glesbygden.

I svenska marker av Carl Fries

2009/08/23 23:20:17

Jag hittade en bok som helt �vertr�ffade mina f�rv�ntningar och boken i fr�ga var Carl Fries I svenska marker fr�n 1930. Det �r en p�kostad volym, halvfransk med marmorering med sm� guldst�nk uti. Bilderna �r underbara p� alla s�tt. V�l exponerade, arrangerade och beskurna. Trycket �r helt f�rtr�ffligt (Nordisk Rotogravyr) och pappret av b�sta kvalit�. En dr�mv�rld �r vad som presenteras, vilket inte minst ses p� bilden h�r intill (h�r i st�rre format). Bokens inledning avslutas briljant en smula h�gtravande med M� nu dessa bilder i sin m�n f�ra de vilda varelsernas talan och vidga f�rst�elsen f�r den levande natur, vi ha att f�rvalta. �verhuvudtaget skriver Carl Fries utm�rkt. Jag m�ste be att f� citera ett l�ngre stycke, som p� ett talande s�tt beskriver denna boks f�rtr�fflighet. Fries beskriver h�r f�ljderna av att stora tr�sk och grunda sj�ar i sl�ttlandets s�nkor ha dikats ut och avtappats, f�r att sedan odlas. D�r sankmark och vatten fordom bildade ett avbrott i sl�ttens enformormighet, g� de odlade f�lten fram. Tr�desjorden ligger blott m�rkare d�rnere, och djupa dikesgravar korsa varandra. En dag i april kan man f� se en flock s�ngsvanar komma farande �ver en s�dan mark. De s�nka sig ned och g�ra ett par l�nga sv�ngar �ver den f�rsvunna sj�n, som s�kert varit dem ett gott rastest�lle. Svanen blir gammal, och de �ldre i flocken ha v�l sj�n i minne fr�n forna v�rflyttningar. Nu bl�nker ej l�ngre n�got vatten under dem d�rnere i bygden, nu brytes ej mer t�gordningen h�r f�r rast, men �nnu g�r flocken en lov f�r att se efter om sj�n �nd� inte finns kvar. En vackrare bok �ver den svenska naturen har jag aldrig sett. Den finns p� Bokb�rsen.

Dygnets olika faser avl�ser varandra

2009/08/23 9:38:44

Det �r h�st i luften, men idag skiner faktiskt solen klart. Alldeles snart �r den tid �ter, den tid som f�r mig karakt�riseras av de tv� dynen. N�r m�rkret har s�nkt sig s�pass att natten �r h�r redan vid sex-sjutiden, fylls jag av ett v�lbehag. Arbetsdagen �r klart avgr�nsad och ljus, men m�rkret h�r mig och privatlivet till, det nya dygnet tar vid s� snart m�rkret g�r entr�. Jag �lskar de d�r m�rkerdagarn. Med ens blir kv�llarna l�nga och de tillh�r som sagt bara mig. Sitter jag upptagen, uppslukad av det jag f�r tillf�llet f�retar mig, h�nder det att rummen st�r helt tysta, ty jag kommer mig inte ens f�r med att ladda skivspelaren med en bunt skivor. D� �r det alldeles tyst och �r det dessutom vinter och mycket kallt, f�r�ndras luften inomhus, blir torrare och tystare och helt underbar. Det doftar, eller kanske �r det just doften som saknas . Skuggorna tecknar m�nster p� v�ggar och tak. Exotiska blad v�xer till j�tteplantor p� vardagsrummets v�ggar. Fr�n husen intill anar att liv finnes, det syns ljus i f�nstren, men d� det �r helt tyst, anar man att det skulle kunna vara en chim�r. Kanske �r det v�r herre som roar sig med tableaux vivants. Det �r en del som man inte vet. Det �r vid midsommar som jag jag b�rjar att misstr�sta. Kv�llarna blir inte l�ngre ljusare, de kommer att m�rkna, och det sker med stormsteg. N�got sprider sig i kroppen. Inte �r det v�lbehag. Men nu, n�r augusti g�r mot sitt slut, blir jag lugn f�r snart �r de m�rka kv�llarna och n�tterna �ter.